Den 2 juli 1834 hade den tidigare nämnde läkaren Dan Beach Bradley och hans fru Emilie Royce Bradley เอมิลี รอยส์ บรัดเลย์ (12 juli 1811-2 augusti 1845) lämnat Boston, USA för att resa till Bangkok som missionärer. Den 12 januari 1835 anlände de till Singapore där de tvingades stanna kvar i mer än sex månader på grund av monsunstormar. Till sist anlände paret Bradley till Siam den 18 juli 1835 efter en äventyrlig resa. Under resan från Singapore hade de nämligen råkat ut för malajpirater och blivit av med en del tillhörigheter och som tragiskt nog kostat fyra besättningsmän livet.

Paret inledde nu sin verksamhet med att missionera och introducera den moderna medicinen i landet. I första hand handlade det om att vaccinera mot smittkoppor. Bland de första personerna som blev vaccinerade i Siam fanns prins Chudamanis och Chaophraya Phrakhlangs (Dit Bunnag) barn. Samma år som Dan kom till Siam introducerade han tryckpressen och detta kan du läsa lite mer detaljerat om i nästa artikel.

Under sina första år i Siam led Dan Beach Bradley av kronisk diarré, vilket han galghumoristiskt menade hade varit nödvändigt för hans vidare överlevnad. Efter de första årens sjukdom fick han sedan uppleva trettio år av nästan oavbruten god hälsa. Kanske hade hans dagliga rutin med kalla bad, enkel mat och total avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker en viss betydelse för denna goda hälsa.

Dan sysselsatte sig också med en hälsosam variation av arbetsuppgifter, vilket gjorde det möjligt för honom att få nödvändig avkoppling. Under hela hans vistelse i Siam sjöng han ständigt, läste bibeln och bad. Den flitige Dan hann också med att översätta gamla testamentet till thai.

Den 27 augusti 1835 beskrev Dan Beach Bradley hur han opererade en kinesisk man som hade en böld ovanför det vänstra ögonbrynet. Böldens bas var drygt 20 centimeter i diameter och operationen genomfördes utan bedövning eller nedsövning med eter. Den skrikande patienten hölls fast av Dans assistenter under den fem minuter långa lyckade operationen! Det finns källor som talar om att Dan anses ha genomfört det allra första kirurgiska ingreppet i Siam, då han avlägsnade en cancertumör från en slav. Kan detta möjligtvis vara en variant av det jag skrivit här ovan?

Det är heller inte helt korrekt att det var Dan som utförde det första kirurgiska ingreppet i Siam. Det första ingreppet gjordes i stället av Claude de Forbin i juli 1686. Se även ”Ayutthaya,” avsnittet ”Samuel White,” artikeln ”Upproret mot kung Narai 1686.”

Efter sin lyckade kirurgiska insats blev Dan eftersökt av det siamesiska hovet för medicinska frågor. Hovet litade på honom och han bidrog med goda råd under många år. Dan lärde också hovets egna läkare att behandla sina patienter på samma sätt som han själv gjorde. Dans största utmaning i Siam blev emellertid de ovan nämnda vaccinationerna mot smittkoppor.

Mongkut drabbades uppenbart av en stroke 1836, som förlamade delar av hans högra sida. Om man tittar noga på fotografier av Mongkut kan man också se spår av en möjlig stroke i höger ansiktshalva. Märkligt nog är uppgifterna om denna stroke i det närmaste obefintliga i de vanligaste historiska källorna. Doktor Dan Beach Bradley ska ha träffat Mongkut för första gången i samband med denna stroke. Dan öppnade en affär som sålde mediciner 1836, och denna affär kan betraktas som en föregångare till dagens moderna apotek.

Den 13 januari 1837 inträffade en tragisk olycka då en kanon, som normalt användes för salut, exploderade under en tempelfestival i Thonburi. Åtta personer omkom omedelbart och många skadades. Bland de skadade fanns en buddhistmunk vars arm var svårt skadad med öppna frakturer. För att rädda hans liv var Dan tvungen att omgående amputera armen. Munken återhämtade sig utan komplikationer och såret läktes normalt, vilket gjorde Dan vida känd.

Förutom sin behandling av folk med vanliga sjukdomar blev Dan också känd för sin behandling av folk med smittsamma sjukdomar. Det handlade oftast om epidemier av kolera och smittkoppor som var vanliga vid den här tiden. Dan genomförde Siams första blodtransfusion på en amerikansk kvinna som led av postpartum blödning (blödning i samband med förlossningen). Tyvärr misslyckades behandlingen då man vid den här tiden hade för dåliga kunskaper om blodgrupper och patienten dog.

Trots Dans kamp mot smittkopporna fortsatte sjukdomen att härja i landet, med hundratals dödsfall och 1839 som det värsta året. Rama III lät nu Dan vaccinera damerna vid hovet och med tiden också sina vanliga undersåtar. Dan skrev en bok om smittkoppsvaccinering 1841 och översatte en amerikansk bok, som blev Siams första bok om obstetrik. Enligt en av mina källor skrev han flera böcker så att siamesiska läkare kunde ta del av den moderna västerländska medicinen.

Tyvärr var tillgången på ett effektivt vaccin dålig och Dans egen åtta månader gamla dotter Harriet Bradley แฮเรียต บรัดเลย์ (7 maj 1842-30 december 1842) blev ett offer för sjukdomen 1842. I början vaccinerade Dan med en gammal metod och det var inte förrän senare som han fick tillgång till en bättre metod och ett bättre vaccin från USA.

En rad tragedier för familjen Bradley hade börjat redan 1836 då deras drygt ett år gamla son Charles Bradley ชาร์ลส์ บรัดเลย์ (mars 1835-4 november 1836), som var född i Singapore, dog. Familjen skulle drabbas av fler tragedier och 1845 dog även Dans 34-åriga hustru Emilie Royce av tuberkulos. Tragedierna skulle fortsätta även efter Emilies död.

Endast två av de fem barnen från äktenskapet med Emilie överlevde till vuxen ålder. De två var Cornelius Beach Bradley คอร์เนลิอุส บีช บรัดเลย์ (18 november 1843-17 mars 1936) som blev 92 år gammal och Sophia Royce Bradley โซเฟีย รอยส์ บรัดเลย์ (8 oktober 1839-5 juli 1923) som blev 83 år gammal. Sophia Royce Bradley dog i Thailand och ligger begravd i Chiang Mai på Chiang Mai Foreign Cemetery (Pacha Chao Tangchat Chiang Mai ) ป่าช้าชาวต่างชาติเชียงใหม่, medan Cornelis Beach Bradley återvände hem och dog i Kalifornien.

(Sophia Royce Bradley)

Åren 1847-1850 återvände Dan Beach Bradley till USA. Där inträffade hans familjs nästa tragedi, mindre än tre år efter sin tidigare hustrus död, då hans 11 år gamla dotter Emelie Jane Bradley เอมิลี บรัดเลย์ (26 november 1836-27 juli 1848) dog. Vad hon dog av är för mig obekant. Den 1 november 1848 gifte Dan Beach Bradley om sig med Sarah Blachly Bradley ซาราห์ บลักลี บรัดเลย์ (23 december 1818-18 augusti 1893). I maj 1850 var paret och Dans två tidigare barn tillbaka i Bangkok. Det nya äktenskapet resulterade med tiden i fem nya barn.

De fem barnen hette Sarah Adorna Bradley (8 april 1850-24 mars 1933), Dwight Blachly Bradley (13 oktober 1852-10 september 1939), Mary Adele Bradley (30 november 1854-6 maj 1926), Dan Freeman Bradley (17 mars 1857-12 november 1939) och Irene Bell Bradley (19 maj 1860-14 januari 1940).

(Mary Adele Bradley)

Vad gäller missionsverksamheten i landet var Dan mycket besviken över resultatet och han påpekade många brister hos både missionärerna och siameserna. En källa hävdar att vid tiden för Dans död hade hans missionsarbete resulterat i en konvertering!

Dan kritiserade också flera av Siams gamla medicinska seder, buddhismen och en rad företeelser i den siamesiska kulturen såsom drickandet, slaveriet, spelandet och polygamin. Liksom andra missionärer vid den här tiden ansåg han att den västerländska kulturen var överlägsen den siamesiska. Något överraskande fortsatte han att ha ett bra rykte bland siameserna trots denna kritik.

(Dan Beach Bradley som äldre)

Merparten av de pengar som Dan behövde för sitt uppehälle och sin missionsverksamhet fick han in genom sin medicinska behandling av både siameser och västerlänningar. Men han arbetade också som affärsman och betraktades också inofficiellt som amerikansk konsul. Under sin tid i Siam fortsatte Dan att ha nära kontakt med den kungliga familjen. Det påstås att prins Chudamani bad Dan att övertyga kvinnorna i Siam om att seden med att ligga en månad vid en öppen eld, efter att ha fött barn, var skadlig för deras hälsa.

(Mamma och barn vid eld enligt gammal sed)

Samma källa säger att en tid efter Dans ankomst till Siam hade Chudamani bett honom att behandla en sjuk prins Mongkut. Kan det möjligen ha handlat om den tidigare nämnda stroken? Då behandlingen var framgångsrik blev Dan och Mongkut vänner. Riktigt goda vänner hade de blivit efter att Mongkut kommit i kontakt med Dans tryckpress, som han låtit skeppa in från Singapore.

Minst känt är kanske att Dans umgänge med den kungliga familjen också resulterade i förändringar i Siams utbildningssystem. Mongkut satte stort värde på utbildning och Dan skapade internatskolor för siamesiska barn med västerländsk pedagogik. Visserligen blev detta ingen succé, men Dan fortsatte att ge goda råd till kungahuset och verka för förbättrad utbildning ända fram till sin död.

(Det finns en gammal bild bevarad som visar familjen Bradleys hus i Bangkok)

Dan Beach Bradley hade stor respekt för Anna Leonowens, som du kan läsa mer om i avsnittet ”Kung Mongkut,” artikeln ”Berättelsen om Anna Leonowens.” Han beundrade hennes uthållighet trots att hon inte behandlades med tillräcklig respekt av siameserna. Dan erkände dock att Anna inte gjort något större avtryck i Siam, vilket hon uppenbart själv tyckte genom sina litterära alster.